Örtofta slott historia
Hem / Historia, Vetenskap & Forskning / Örtofta slott historia
Carl Fredrik Dücker anlade 1841 avelsgården Sveaborg.
Med sin fru Eva Ottiliana Elisabeth Berg von Linde från Axelvold hade han två söner av vilken den yngre, Carl Fredrik, erhöll Slättäng och den äldre Johan Henrik Valter Örtofta. Greve Dücker hade sedan giftermålet 1803 arrenderat godset av svärmodern.
Han var även ägare till Bäckaskog gods. Henrik Ramel dog 1653. Hans son, majoren greve Carl Fredrik Dücker, löste till sig gården efter moderns död 1827. Genom den stora ombyggnaden av borgen 1857 – 61 såg han till att minnet efter honom bevarades. Han lät också fylla igen den östra graven och använde den huggna gråstenen som kanalen var klädd med till den nya norra flygeln samt till hägnad runt gården.
En ny trädgård planlades väster om borgholmen på åns andra sida.
Där fanns eget tingshus, stockar för stockstraff samt även avrättningsplats. Han var överste i Karl XII:s karolinerarmé, men avled redan år 1700. Äldste dottern Eva Catharina Sack gift med Johan Henrik Dücker löste till sig godset 1809. Den medförde även skyldighet att avlöna birkefogde samt att underhålla birkehus och galge.
Nutid
Idag är Örtofta privatägt men det arrangeras bröllop, konferenser, fester & events för små och stora sällskap på slottet och i juni 2016 fanns också en artikel i Skånska Dagbladet om att ägarna har hotellplaner för Örtofta.
Sedan följde en lång period av ägande från flera av dåtidens danska adelsätter, Björn, Lindenov, Bille, Brok, Lykke och Ramel för att efter övergången till Sverige inlemmas bland släkten Barnekows många gods. Gården förvaltades under hans omyndighetstid av modern.
Krigaren och karolinen Kjell Christoffer Barnekow gifte sig med Margareta von Ascheberg.
År 1396 utfärdade nämligen unionsdrottningen Margareta ett förbud mot att uppföra borgar eller fästen.
Dessvärre låg lite av byn i vägen och två bondgårdar fick rivas och flyttas längre bort från gården. Dess betydelse avtog dock i och med 1427 års hals- och handrätt, samt att alla adelsmän efter hand beviljats en viss rätt att ådöma böter.
I och med Skånes övergång till Sverige 1658 upphörde denna juridiska särställning för godset
© Ragnar Lönnäng
Foto: © Fred Lundberg
Örtofta, som har varit känt sedan 1000-talet är ett av Skånes äldsta, och under medeltiden, mest betydelsefulla gods.
Han var riddare och blev 1412 hövitsman på Gotland där han byggde ut Visborg slott. Den tidigaste kände ägaren hette Trugot Has, vars samröre med egendomen avslöjas i dokument från 1380 - 1381, när han tillsammans med en grupp skånska stormän intrigerade mot den danska statsmakten i ett så ovanligt initiativ i dansk historia som att sluta separatfred med Sverige och den dåvarande kungen Albrekt.
Den bär Barnekows och Stenbocks vapen och årtalet 1728 och där står:
Thetta huset utan fara
Wärdes Herren så bevara
Att thet wäl och länge står
Rätter arving alltid får
Christian Barnekow blev på 1740-talet landshövding i Kristianstads län och överkommendant i residentstaden och upphöjdes i friherrligt stånd.
Örtofta betecknade förr själva slottet, medan den kringliggande bebyggelsen kallades Väggerup, senare Väggarp.
Den första kände ägaren hette Trugot Has. Han hade, tillsammans med andra förnäma skånska män, slutit lands- och särfred mellan Skåne och Sverige (Skåne tillhörde ju Danmark på den här tiden) och skrivit sig på Örtofta på 1380-talet.
Trugot Has son, Trued Has, som var riddare (bland annat vid Erik av Pommerns bröllop), blev 1412 hövitsman på Gotland.
1600-talet
År 1632 köpte landsdomaren i Skåne Henrik Ramel (31) Örtofta. 1483 ägdes Örtofta av riksrådet Tönne Vernesen Parsberg, och troligen var det han som på slutet av 1400-talet lät uppföra ett hus varav rester ännu finns i den nuvarande borgen.